Storlek

DET FINNS ETT RIKTIGT OCH ETT ORIKTIGT SÄTT FÖR EN FANTASTISK RELATION

Vad tycker Ni, kan detta stämma?
Idag skall jag fokusera på att sticka håll i denna kärleksmyt.

Mig veterligt så står det inte ristat i sten hur jag skall agera i min relation. Jag känner inte till att det finns ett riktigt sätt att visa mitt stöd eller min tillgivenhet på. Jag känner inte heller till något exakt sätt att uppfostra mina barn på eller förhålla mig till mina svärföräldrar osv.

Det jag vet är av betydelse för mig och min familj är att vi är överrens med vilka samspelsprinciper vi vill leva efter. Med detta menar jag att det är viktigt oss att hitta ett sätt som fungerar inom vår familj. Det är av betydelse för oss hur vi definierar vår relation och inte huruvida vår relation stämmer överrens med akademiska läroböcker, vänners tyckande eller svärföräldrars arbetsmodell.

Jag menar att när vi båda känner oss tillfreds med det som fungerar för oss har vi då skapat våra egna samspelsregler. Grundläggande för mig är att kvaliteten i min partners känslomässiga gåvor till mig stämmer överrens med det värde som dessa gåvor hade haft om min partner hade tänkt på samma sätt som jag!

Jag tar ett exempel för att förtydliga mig. Låt oss säga att min partner uttrycker sin kärlek till mig på ett för mig "känslomässigt främmande språk". Det vill säga att han älskar katter och skickar därför kattkort till mig som visar kattkärlek i både bild och text. Texten säger ”Om jag hade två döda råttor skulle jag ge dig den ena av dem!”. Min reaktion skulle då bli smått förbryllad då jag gillar hundar… Men, kan jag verkligen tycka att hans känslor för mig är av lägre värde bara för hans sätt att visa sin kärlek på?

Med exemplet ovan vill jag säga att det är väsentligt för mitt eget välbefinnande att jag lär mig min älsklings "känslomässiga främmande språk" så att jag inte går miste om min älsklings genuina kärleksuttryck! Det är mycket bra för mig och min älskling att jag inser värdet hos en död råtta ;-)

Slutligen, det är viktigt för mig att inte ha en förutbestämd uppfattning om hur exakt min älsklings kärlek ska relateras till mig utan istället fokusera på det som fungerar oss emellan! Det jag i synnerhet bör ge akt på är att varken jag eller min partner fastnar i negativt tänkande, är stelbenta eller är ömsesidigt fördömande.

Så resonerar jag i ämnet. Hur resonerar Ni?

Kram och allt gott tills nästa gång vi ses då vi tar oss an den sista kärleksmyten kring huruvida ”min relation ej kan bli fantastisk förrän jag har fått fason på min partner”. Väll mötts då.


Få vårt nyhetsbrev